Innhold: Nutrition vid IBD
Nutrition vid IBD
En kost likt Nordiska näringsrekommendationer verkar vara skyddande mot IBD med regelbundet intag av frukt, grönsaker, fet fisk och vegetabiliska fetter kombinerat med lägre intag av processat eller rött kött, sockerrika livsmedel/drycker samt av relativt näringsfattig snabbmat med hög andel animaliskt fett. Det finns dock inget stöd för att någon specifik special- eller exklusionskost skulle optimera behandling eller förebygga skov.
Malnutrition i samband med IBD är ofta multifaktoriell. Nedsatt födointag till följd av hög inflammatorisk aktivitet, förändrad motilitet eller mekaniska hinder (stenoser), i kombination med ökade förluster via diarréer och blöd-ningar är viktiga faktorer liksom malabsorption på grund av inflammerade tarmavsnitt eller efter resektion. Att hoppa över måltider under skov kan helt enkelt vara en strategi för att kunna ta sig igenom vardagen. Extra näringstillförsel är därför ofta ett nödvändigt komplement till den medicinska behandlingen. Det av stor vikt att utreda orsak till eller risk för malnutrition och sätta in rätt nutritionsåtgärder för att optimera möjligheten till effektiv återhämtning vid aktiv sjukdom. Alla nydebuterade patienter bör få möjligheten till nutritionsbedömning och grundläggande kostgenomgång. Dietistkontakt i tidigt skede är väsentligt under ett långdra-get måttligt eller svårt skov.
Enteral nutrition
Vid UC saknas vetenskapligt stöd för att nutritionsbe-handling skulle ha lindrande effekt på inflammationen. Däremot är det av vikt att behandla eventuell undernäring.
Vid CD finns det delvis stöd för att tillförsel av enbart enteral nutrition har antiinflammatorisk effekt likvärdigt GCS-behandling med endoskopisk läkning, framförallt på barn. Bland barn och ungdomar är vikt och tillväxt centrala frågor och enteral nutritionsbehandling har i detta avseende fördelar och kan minska behovet av GCS. Inflammationen återkommer dock ofta när dieten bryts.
Ingen effektskillnad föreligger mellan polymeriska och elementarlösningar (låg fett- och fiberhalt i form av lätt-absorberade kolhydrater samt aminosyror) och i praktiken används ofta laktoslåga fiberlåga kosttillägg (näringsdrycker) i 6–8 veckor. Patienten behöver vara välmotiverad och få kontinuerligt stöd för att kunna täcka sitt energi- och näringsbehov enbart med enteral nutrition. För vuxna som bör undvika steroidbehandling kan nutritionsbehandling vara ett alternativ. Behandlingen kan även vara ett tillägg till GCS för att optimera betingelserna för läkning. I vissa fall vid malnutrition kan enterala närings- och vitamintillskott vara nödvändiga.
Total parenteral nutrition (TPN)
Total tarmvila medför att slemhinnan inte utsätts för intraluminala antigener (mikroorganismer, nedbrytnings-produkter av protein, fett, tillsatsämnen med mera) som har antagits underhålla inflammationen. Det finns dock ingen vetenskapligt påvisad bättre effekt av tarmvila med total parenteral nutrition (TPN) jämfört med enteralt närings-tillförsel. Faktum är att slemhinnan undanhålls andra mikrobiella nedbrytningsprodukter som kan vara till nytta för läkningsprocessen.
TPN kan rekommenderas vid t. ex. korta tarmens syn-drom, strikturer, ileocekala inflammatoriska ”kakor” med fistelsystem och abscesser som behöver kylas ner, och kolit med risk för snar kolektomi, särskilt vid samtidig undervikt/undernäring.
Så snart en vändning till det bättre sker får patienten successivt börja äta (till en början flytande och därefter över-gång till vanlig mat) och TPN trappas ut. Ett bakslag med ökad inflammatorisk aktivitet när TPN trappas ut kan vara en indikation för att kirurgi kan bli nödvändig.
Det mest optimala är ofta att ge TPN i en kombinations- påse (KabiVen®, Olimel®) som en lösning av glukos, lipider och aminosyror. Så länge det är möjligt bör TPN ges via perifer nål för att undvika allvarliga komplikationer i form av pneumothorax eller katetersepsis i samband med central venkateter (CVK). Vid TPN-behov mer än 1–2 veckor kan dock central infart rekommenderas såsom CVK, PICC-line eller subkutan venport. Det sistnämnda kan vara aktuellt vid planerad långdragen TPN, tex vid kort tarm.
Allmänna kostråd
Vid CD med stenosproblem ges råd om att undvika svår-digererade födoämnen (t. ex. svamp) och trådiga frukter (t. ex. apelsin, grapefrukt). Fettreducerad kost (40 g/dygn), med tillskott av fettlösliga vitaminer (A, D, E, K), kan rekommenderas för att minska diarrétendensen vid fettmalab-sorption efter omfattande ileumresektion. Endogen laktos-intolerans är inte vanligare jämfört med normalpopulationen men slemhinneinflammation framförallt i övre tunntarmen kan bidra till sämre absorption. Laktosfria produkter kan därför hjälpa till att minska mag-tarmsymptomen.